Veckan på dagis för Molly har varit tuff! (Även för mig och Micke!) Hon verkar ha insett nu att det är såhär det ska vara. Jobbiga lämningar med tårar och bara man pratat om dagis hemma på morgonen har hon blivit ledsen och skrikit "nej nej".. När man sen hämtar henne sitter hon med Mimmi i sin vagn och blir helt tårögd när man kommer för hon blir så glad. Fröknarna menar på att vagnen är hennes trygghet och tids nog kommer hon vilja ner och leka. Men det är jobbigt att se och man undrar vad och om hon tänker nåt. Man känner sig som världens elakaste människa när man lämnar henne där. Jag har grinat en skvätt varje dag denna vecka (kan jag skylla på lite graviditetshormoner också?). Fröknarna menar på att vi har inget att oroa oss för och de har varit med om detta förr. Man kan ju bara lita på dom och ge detta några veckor som de säger att en inskolning normalt tar..
Veckan har iaf underlättats av att jag har världens snällaste mamma som skjutsat mig till dagis efter jobbet och även lånat ut sin bil idag så vi har sluppit gå i 17 minusgrader. Och så fick jag och Molly middag där igår när Micke jobbade sent och jag fick fina tulpaner, som lite plåster på såren efter en känslosam vecka kanske?! Tack mamma!!! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar